Min för närvarande hetaste passion är buskar och träd. Perenner är i all ära, man blir glad vid varje återseende och nöjd när de trivs, men att få träd och buskar att hitta sig till rätta i trädgården slår perennlyckan med råge. Vedartade växter är en större investering i både pengar och tid, man vill inte misslyckas. Att forma ett träd eller en buske till en tilltalande siluett är dessutom fantastiskt kul. 

En favorit på beskärningsfronten är spirea japonica. Jag ser den ibland lös och friväxande i offentliga planteringar och i privatträdgårdar och då kliar det i fingrarna ordentligt. På bara några veckor kan man omvandla en rufsig buske till en välformad och då förstår jag inte varför man inte gör det.  Våga klippa!


Goldmound har nu 5-6 år på nacken

 
och jag har format den från dag ett

Den växer i minimal mängd jord i halvskugga och är limegrön hela säsongen igenom. 

 

Magic Carpet är lite mer bortskämd med näring och vatten. Här nyklippt, så det karaktäristiska orange nyutskottet är borta. Tillfälligt. Det tar två veckor innan plantan skjuter nya skott.

 

Antony Waterer är den mest storvuxna av alla 


Nytillskottet Firelight nyss hemkommen och innan frisering
 

Och efter. Nu väntar jag med spänning på utvecklingen och är mycket nyfiken på vilket  sätt den skiljer sig från den påfallande lika Magic Carpet. Någon som vet?


Om jag kunde ha det så skoj att jag hade möjlighet att anlägga häckar, skulle jag plantera dubbla eller trippla häckar där mörk idegran skulle vara den höga häcken med färgstarka spirea  japonica Magic Carpet framför sig, formad till en mjuk rad, kanske med en blåbladig låg hosta längst fram. Det skulle jag älska att pyssla om och se på.