När jag berättade för min man att veckans tema på Blommig fredag är ödmjukhet föreslog han lite hånskrattande att jag genast ställer in mitt deltagande. Ödmjukhet är inte det första han tänker på när han ska beskriva hur jag är, minsann. Aha. Jag som gick runt och trodde att jag har en balanserad självuppfattning och är medveten om mina begränsningar, precis som man ska, enligt Wikipedia, om man vill kalla sig ödmjuk. Eftersom det är knappast förenligt med att vara ödmjuk att anse att man är det, låter jag ändå bli....jag lär mig snabbt.
Det är inte alltid jag lyssnar på min man och efter hans svidande omdöme vill jag absolut inte missa en övning ödmjukhet, så här kommer mitt bidrag:
Låt mig presentera min lilla alunrotsrabatt, min trädgårds stolthet och absoluta höjdpunkt. Det är ett litet mästerverk, om jag får säga så. Jag kan fortfarande, efter 4 år titta nöjt på denna skapelse och tycka att inget annat skulle passa bättre just på den platsen.
Här har jag precis gjort en restaurering, lyft alla plantor, delat eller tagit rotsticklingar, gödslat. Alunrot måste delas med jämna mellanrum.
I förgrunden Heuchera 'Paris' i blom. Med sina hallonröda blommor och blågröna, marmorerade blad är den en storfavorit.
Sensommarens intensiva färger. En mindre bevandrad släkting trodde att jag odlar sallad i bädden framför planket.
För att skapa höjd har jag planterat två japanska lönnar med ljusa blad samt en bråkbladig svärdlilja i rabatten. Den senare är inte alls lika expansiv som ursprungsvarianten, men har sedermera ändå fått flytta till en egen liten rabatt. Tomrummet fyllde jag med en iris som förhoppningsvis kommer att blomma i brun-aprikos.
Grannrabatten
består av dagliljor, vars färgskala inte är helt olik heucherans
Här börjar det bli höst och grannens tall börjar fälla barr. Gratis jordförbättring av bästa kvalitet
Den 15 november 2013 har lönnarna tappat sina blad
Den 22 december 2013 har Bambi hunnit käka upp en del av bladen i den främre delen. Då åkte granristäcket på.
Ja, jag är faktisk nöjd. Den mörka bakgrunden, upphöjningen på grund av att det är i stort sett berg i dagen under rabatten, alunrotens ytliga rotsystem, solförhållandena, allt klaffar perfekt. Alunrot smälter in i den övriga trädgårdens oromantiska stil, den brunorange färgskalan passar det mörka 70-tals huset. Temat kan knappast vara mer tydligt och sammanhållet. Perfekt var ordet. Nu när vi ändå pratar om ödmjukhet....
Och det enda som krävs för det höga betyget är att jag tycker så. Det är det allra bästa med trädgård.
Flera ödmjuka bidrag finns Bland rosor och bladlöss
8 kommentarer | Skriv en kommentar