Det är inte förrän hostorna breder ut sig över bar mark och nervissnande lökväxter jag känner mig hemma i min trädgård. I år fick jag vänta ovanligt länge men utslagningen har nu kommit en bit på vägen. De krukodlade exemplaren har hunnit lite längre, men i vissa skuggiga rabatter är bladen fortfarande ihopkrullade och små. Det går inte fort i år. 

 

Blommor känns överflödiga i närheten av dessa spektakulära blad. 
Halcyon, Fire Island, Jume, Fie and Ice, en namnlös i mitten, High Society, Mount Everest (?), Cutting Edge och Valley's Chute


Jag är en året-runt-trädgård-fantast, men kan inte tänka mig en trädgård utan hostor, trots att de finns under jord under halva året. 

Hostor är stabilt härdiga, friska och anspråkslösa. Odlingsråden beskriver krav på fuktighetshållande jord och skugga, men min erfarenhet är att många sorter är väldigt toleranta. Hostans blad är dessutom så fiffigt konstruerad så att varje droppe regn tas till vara: de stora bladen fångar vattnet som sedan rinner ner i rörformad bladskaft till rötterna! 

Och färg och bladform finns väl för alla smaker? Det är en annan sak att det inte hos de stora kedjorna man hittar de snyggaste sorterna. Det största, av mig kända svenska sortimentet finns hos Bohus perenner i Våxtorp, norra Skåne, som dock inte har några bilder på sin hemsida, vad jag kan erfara. 

Sniglarnas aptit kan onekligen kasta skugga över hostalyckan. Jag skulle också vilja påstå att snäckorna, inte minst de små barnen,  gör minst lika stor skada.  Så jag nöjer mig inte med att jaga sniglarna, snäckor lever också farligt hos mig. 

Krokusar eller andra lökväxter runt en hosta kan vilseleda och locka till sig dessa skadedjur. Men det ultimata är att satsa på "snigelresistenta" sorter med tjocka blad. De blåbladiga hostorna är säkra kort.