Man kan köpa bombastiska hortensior på plantskolorna året runt numera, men det här inlägget kommer inte att handla om dem.

Dessa dyra, övegödda färgexplosionerna ska man på sin höjd skriva upp sortnamnet på och försöka hitta på våren, året efter, men absolut inte köpa så här års. Deras förmåga att rota sig är minimal, de har ju fullt upp med att sörja för sina handbollstora blommor. Att de är ofta macrophyllahybrider med stor risk för nedfrysning och utebliven blomning gör ju inte saken bättre. 

Jag vill lyfta fram de kanske något mindre iögonfallande sorterna som är pålitliga och  härdiga  Även dessa levererar en enastående föreställning under en lång tid, det är absolut inget fel på prydnadsvärdet. 

Hydrangea paniculatahyriderna är det säkraste kortet om man är ute efter en långlivad buske som blommar varje är.

Min Grandiflora är planterad i halvsoligt läge i väldigt lite jord. Den har många år på nacken och såg ut så här förra sommaren:

  

Augusti 2015. Det finns nästan inget snyggare än cremvit blomning inbäddad i krispig grönska. Det behövs inget mer. (Säger jag, som fick trixa med kameran för att inte få med alla skrikiga färger runt om kring.)

Hortensiornas största styrka är att de är tjusiga under en mycket lång tid (med undantag för våren) mot en minimal arbetsinsats. 


Oktober


December

 

Februari 2016. 
Jag tar bort blomställningarna på vårvintern och vart tredje, fjärde år klipper jag ner grenverket ordentligt, annars blir busken klen, yvig och känslig för blåst. 

 


Så här ser den ut nu, juli 2016.

 


Blomskott på årsskott.

 


I lite olika storlekar.

  


Hydrangea paniculata 'Wim's Red' börjar sin karriär som vit men skiftar färg till rosa och till slut vinrött längre fram. Vill du se hur förändringen går till, skrev jag ett  inlägg om det förra året och det finns Här.

 


Den har såväl flata som toppiga blomställningar som doftar honung



Min nya lilla älskling, Hydrangea quercifolia, blommar så snällt i högresta flox' skugga. Om dess härdighet får jag återkomma om nästa år, men jag har sett ett flera år gammalt exemplar i Varberg i alla fall. 


Och den där minimala arbetsinsatsen som jag nämnde ovan består av beskärning på vårkanten och vattning i torrperioder. En hortensia visar tydligt när den börjar bli törstig.