Jag hann ta några bilder på mina uthålligaste lövträd innan den gångna helgens storm. 

Judasträdet

 

Kärreken, min nya älskling

 

Ginkon

Det är dessa tre som slår ut sist på våren, inte förrän i juni, men det är också dessa som tappar bladen sist. Kärreken sägs t o m behålla en del av sina blad över vintern, som boken. I vart fall äldre exemplar. 

Fast nu har även dessa färgklickar gått till historien. Fr o m nu och si så där fem månader framåt är det en helt annan trädgård som möter mig när tittar ut genom fönstret. Det känns väldigt naket, men man vänjer sig efter ett tag. Jag vill inte deppa. Det är fint på sitt sätt.