Tyskland är ett land många svenskar passerar på väg till och från sitt semestermål, men är sällan målet i sig. 

I över 20 års tid har jag årligen besökt mina föräldrar i Ungern och när hela familjen är med tar vi oftast bilen och stannar till på vägen för att se oss runt. Det blir i vart fall två stopp per resa och vi har aldrig blivit besvikna. Även små, oansenliga orter på landsbyggden är trevliga, kan till och med visa sig vara riktiga pärlor i detta stora, välskötta land. 

I år hade vi sista stoppet på vägen hem till Sverige i välkända Potsdam, öster om Berlin. Potsdam har historiskt fyllt samma roll för Berlin som Versailles för Paris, kungarnas och överklassens semesterort. 

 

Vad sägs om den här "lilla" terassen? Palatset Sanssouci började anläggas 1744.

Men nu ska det inte handla om barokk och slottsträdgårdar utan om den välkända tyska trädgårdsmästaren, Karl Foersters trädgård. Han levde mellan 1872-1970 och startade sin prennplantskola 1910. Hans hus och privata trädgård sköttes efter hans död av dottern Marianne och numera är det en stiftelse som tar hand om egendomen. 

Huset håller på att renoveras och var täckt av byggställningar när vi var där i början av augusti, så det blev inga bilder på det. (Annars tycker jag är det mycket inspirerande och lärorikt att se hur man på ett proffsigt sätt knyter ihop hus och trädgård i ett klimat som inte är så olikt vårt.)

Jag överraskades av att trädgården har ett stort skuggparti, jag har tidigare endast sett bilder på den soliga framsidan. 

Trädgården är ca 5 000 kvm, så det finns plats för breda gångar och stora träd.

 

Den skuggiga delen norr om huset ska vara anlagd av dottern, Marianne.

 

Men även här finns det plats för stora gräs.

 

Mycket stämningsfulla stigar

 

och mörk men luftig skugga här och där. 

 

Lysimachia clethroides gjorde stort intryck och planta fick följa med hem. 

 

Ålder är faktiskt nästan det största värdet en trädgård kan ha


Stenarti i skugga ser man inte så ofta. Det är väldigt trevligt med stora stenar och grovt grus emellan, tycker jag.

 
Med skogspartier i ryggen och solen i ansiktet.

Kärleksörtens grågröna knoppar är väldigt snyggt tillsammans med rosa blomning!

 

Bergeniablomning i augusti. Hur bär man sig åt? 


Bergenia insprängd mellan stengångar eller i bergspricka är en lysande idé.
I den intilliggande plantskolan räknade jag 32 (!) namsorter av bergenia. Jag blev så paff så jag hade inte sinnesnärvaro att kolla ens. Det kändes bara övermäktigt att ta till sig all information. 

 

Många undviker raka linjier, men så illa är det väl inte? 

 

Stilrent blir det ju. 

 

En avskild del för arbetsbod och redskap

 

Kanske den mest förväntade vyn. I höger hörn skymtar byggställigarna. 

 

Vy från den soliga terassen utanför huset.

 
Ett rejält bord i betong inbäddat i grönska. Relativt enkelt underlag med fyrkantiga trampstenar som mjukas upp med bladväxter.

Det här ska vara en privat del av trädgården. Den enda gräsmattan.

 

Gräset står dock i centrum, fast på ett annat sätt.

 

Den obligatoriska dammen

 

Jag älskar trädgårdar där växtligheten väller över slingrande snygga gångar. Här får man till svängar trots stora fyrkantiga plattor.

Allting blir ju snyggt mot en stengång.


Plantskolan med sina välfyllda hyllor. Perenner, perenner, perenner. Det finns visserligen ett mindre busk- och trädsortiment också, men det ska man inte ödsla tid på.

De här stället är ett paradis för perennälskande trädgårdsentusiaster, inte minst pga sitt geografiska läge som möjliggör inköp, i motsats till England som man ju oftas besöker med flyg. Utbudet av perenner är det största jag har sett och prisläget ligger något under våra ordinarie priser. Förutom bergenia finns det ett stort namnsortiment av flox och riddarsporrar, även pioner, men mindre av t ex hostor. Mycket senblommande perenner, som jag föredrar, och en massa gräs. Jag hade utan problem kunnat tillbringa en halv dag eller mer med att botanisera, men fick nöja med ett par timmar. 

Missa inte Potsdam när du ha vägarna förbi.