Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg taggade med Klockranka

Tillbaka till bloggens startsida

Årets sådder

Det blir repris. Mina måsten är klockranka och ljusgula tegétesen Vanilla. Båda fick jag tag på vid gårdagens plantskolebesök. 

 



Den vita klockrankan är LJUVLIG! Missa den inte! 

Foto från juli 2016




Klockrankan sägs kräva mycket värme för att hinna blomma till sommaren. Jag vet inte om jag kan hålla med om det. Jag tycker allting går som på räls bara man får fröet att gro. Den blåa klockrankan är vitalare, men den vita är inget fel på heller. Jag odlar dem mest i kruka. Plantan är snygg och håller på att blomma utan problem en bra bit in i oktober. Klarar ett par minusgrader, men inte tre. 

Den storblommiga ljusa tagetesen fick jag nys om via blogvänner för många år sedan och odlat den sedan dess varje år. 


Foto från juni 2016. Ljusgul är en underskattad kulör. 

Jag är ju inte särskilt duktig på sådder så lättodlade tagetes passar mig utmärkt. Av 10 fröer gror typ 10. Sedan växer de till prydliga, välförgrenade, runda plantor utan toppning, rör den inte. Regn i stora mängder är inte så bra och de behöver näring för att inte tröttna efter den första, intensiva blomningen, men svårare än så är det inte att få de att trivas. Behöver jag säga att jag har dem i kruka? 


Taggat med: 

,

Fröer eller inte?

Så eller inte så?

Är kluven. Frösådder är som bebisar, kräver full tillsyn och mycket omsorg innan de blir någorlunda självgående. Höga ambitioner räcker inte, det är närvaro som gäller.

Så jag sår endast några absoluta favoriter som är svåra eller orimligt dyra att införskaffa på annat sätt. 

Mest sommarblommor. Tagetes, luktärter, ringblommor, klockranka, ibland zinnia. Inga grönsaker längre. 

Klockranka måste jag varje år, helst både blåa och helvita.

  

En pärla, om ni frågar mig. Kräver uppdrivning inomhus februari-mars för bästa resultat


Vackert.

Läser i Allt om trädgårds senaste nummer.(nr 2/2017) att rankorna på klockranka har en kraftig tillväxt och kan bli 4 meter långa. Ja, min erfarenhet är att 'Alba' inte är lika starkväxande och rikblommande som arten med blåa blommor.  

Tagetes är väldigt tacksam att driva upp och den här ljusgula är lätt kombinera med andra växter

 

Här tillsammans med en annan sommarfavorit, fuchsia som jag köper sticklingar av varje årI februari. Vi är snart där

Men så har jag ett litet träd, en självsådd japansk lönn som jag hittade i rabatten för säkert 10 år sedan. Mamman är grannens stora lönn, säkert 6-7 m hög. Som liten växte den i kruka, men hösten  2015 planterade jag den i grusträdgården på vår entrésida. Den har en så speciell plats i mitt hjärta så jag skulle aldrig tveka att ta hand om nya spontansådder om jag hittade några. Sommarblommor kommer och går, men träd har en chans att överleva oss. 



Fler reflektioner över de egna frösådderna finns på 
Blommig fredag


 

En frodig klättrare i kruka

Då var det dags för klockrankan att slå ut sina första blommor. Det är tidigt på säsongen för att vara klockranka. 

Mina frösådder grodde dåligt i år, bara en kom upp, så jag fick två små plantor av en väninna för säkerhets skull. Alla tre klarade dock avhärdningen, som jag annars ofta lyckas missköta. Så nu har jag tre hungriga och törstiga plantor i varsin kruka klättrandes typ överallt på altanen. Klockranka är väldigt frodig även i kruka, vilket gör att den passar utmärkt till balkong och terass. 

En riktigt stadig spaljé är utmaning förståss.

En gammal klädhängare tjänar som klätterstöd.

 

Här lutade jag en smal stålspaljé mot väggen bara.

 

Den här är på väg upp till balkongen

Klockranka har många sympatiska egenskaper. Den är lätt att dra upp från frön (köp färska fröer varje år, jag använde fjolårets rester, därför misslyckandet), växer snabbt, klättrar av egen kraft och har urtjusiga blommor. Den tål ett par minusgrader på hösten, vilket innebär att den håller hela säsongen och lite till, ända till den första rejäla frosten, och den kommer sällan före december på Växtkusten. Det är en grå novemberdag jag såg klockranka för första gången, klättrandes på höga stödmurar vid Tjolöholms slott. Det var på 2013 års julmarknad. 

Att klockranka är ettårig ser jag som en fördel, man slipper klippning och oron för hur den klarat vintern. Det är bara att köra ner den i komposten när den väl har frusit. 

 

Blomknopparna har läcker form och tar god tid på sig att slå ut. 

 

Och de 6-7 cm långa blommorna är fullständigt bedårande

 

Jag hamnar alltid i dilemma om jag så fota klockorna framifrån eller från sidan. Lika vackra  från alla håll.

Det roliga är att min väninna sådde den vita varianten av klockranka, medan jag sådde den som skiftar färg under sin livstid, från vanilj till rosa och till slut mörklila. Det är den vita varianten som syns på bilderna ovan och den ska behålla sin ljusa färg även när den åldras. En blomma håller  i 4-6 dagar, beroende på väder, så snart får jag veta om det stämmer. 

Jag måste fuska lite om jag ska visa den lila sorten, den har ännu inte börjat blomma. 

Färgskiftningar hos samma blomma på fjolårets planta

 

Stilig oavsett färg. Kul att ha båda.

Nu hoppas jag på en rik blomning ända in i november. 

Taggat med: 

,

En höjdare

Till veckans Blommiga fredag har jag valt att lyfta fram en växt från den mest underrepresenterade gruppen i min trädgård. 

Högst på min prioriteringslista står vedartade växter numera, även om man inte riktigt får det intrycket ännu. Sedan kommer gräs och perenner, därefter övervintringsbara sommarblommor och sist annualer. 

Köpa gör jag bara rosa snöflinga, en fantastisk liten växt som fortfarande blommar på min entrétrappa i norrläge. Resten sår jag med varierande framgång, fast "höjdaren" lyckas jag alltid med. 


Här står den, i kruka till vänster vid en övertäckt spaljé.

Veckans höjdare hos mig blir underbara KLOCKRANKAN, som är sååå mycket mer lättotlad hos mig än man kan få intrycket av när man gör efterforskningar på nätet.  

Jag sår den inomhus i början av februari, den gror snabbt och får stå på fönsterbrädan under växtbelysning tills i april, när den åker ut pga platsbrist. Sedvanlig avhärdning, möjligen lite forcerad. Den tål kyla bra, dock inte frost. Sedan är det bara att näringsvattna.

Den har sökt sig upp till altantaket och letat sig in på balkongen på övervåningen.

 

Jag uppskattar att den klättrar själv och inte behöver bindas upp


  
Ett annat exemplar har en gammal Ikea-klädhängare som klätterställning. Här syns en mogen blomma och två sprickfärdiga knoppar.

 


Det är rejäla knoppar vi talar om, kanske 7-8 cm långa


En nyutslagen blomma är ljusgrön


Och skiftar sedan i färg från till rosa och blir mörklila innan kronbladen faller till marken.

 


Men foderbladen fortsätter att vara dekorativa även efter det

 

Bladen skiftar i rött här och där


Och i år fick jag en fröställning. Hinner fröna mogna, tro?

 
Till saken hör att bilderna, med undantag för den första, är tagna i värsta novemberdimma igår morse. Klockrankan är som störst och finast så här års, den har således blygsamma krav på sol och värme, åtminstone efter etableringsfasen. Däremot behövs det massor näring och vatten samt en lång frostfri säsong, likt den vi har här på västkusten. 

Jag har odlat klockranka i tre år i rad nu och får som regel blomma i juli månad. Mina plantor står i kruka på altan i öster, solen försvinner mellan 1-2 på eftermiddagen så solexponeringen är inte maximal. 

Nästa år kommer jag även att testa klockranka på friland, och ersätta klena klematisar som inte trivs hos mig. 

 

Flera höjdare finns hos Helena

Taggat med: 

,

Sommarens vackraste

Helena ber om sommarens vackraste i trädgården. Alla dessa livets svåra val....!

Sommarens vackraste är definitivt inte den samma som trädgårdens mest oumbärliga växt,  för det är björkarna. Visserligen tycker jag att det är få träd som kan ta upp konkurrensen med en vacker björk men jag måste ändå erkänna att jag påverkas av deras oförtjänt låga status i det här landet. 

 

Snygga, maffiga träd som sänker välbehövd skugga på sommaren och imponerar med sin  bark året runt, men allra vackrast? Knappast.


Sommarens vackraste är självfallet inte en växt som har ett högt prydnadsvärde året runt, den är ju årets vackraste.

   

En yakushimanumhibrid har inga dåliga dagar


Trots stark känslomässig anknytning är sommarens vackraste inte heller en växt som jag ömmar mest för eller skulle ta med mig om jag tvingades välja en enda planta vid flytt.  

Ömmar mest gör jag för min kamelia, då den är minst sagt svårodlad utan inglasat uterum. Jag har tränat den på härdighet genom att låta den stå ute så långt det går, även i ett par minusgrader, men längre - eller om man så vill lägre - än  2-3 minus vågar jag inte gå. Vid långvarig kyla lyfts den in i vardagsrummet hur rädd jag än är att den tappar sina blomskott.  I början av sommaren blommade den för första gången med en liten röd blomma. 


Namnlös, 3 år gammal reafynd, snygg, men jag tycker bättre om de rosa varianterna 

Om jag tvingades välja en enda växt att ta med vid flytt skulle det vara en frösådd idegran som jag tog hand och började forma när den var liten för 10 år sedan. Den är bara min för alltid. Igår såg den ut så här:

 

Tät och fin och rund, ca 60-70 cm hög. Idegran är en toppenväxt, men jag skulle aldrig komma på tanken att nominera den till sommarens vackraste

Arkitektonisk uppbyggnad och krispighet imponerar väldig på mig i verkligheten, men det är inte det jag fascineras mest över på bild. Hostornas försommarskepnad är smått oslagbar, men sommarens vackraste?  Nä, så långt vill jag inte gå.



Klockrankan är jag mäkta stolt över, eftersom jag sådde den själv och fick den att blomma på första försöket. Skulle kunna vara vackrast, absolut, om plantan var översållad av dessa blommor. Men det är den inte. Det kommer en klocka då och då. 


Ja visst! Mycket tjusigt, tycker jag allt.


Men sommarens vackraste är inte nödvändigtvis en enda blomma utan många blommor tillsammans. Det kan var ett hav av blommor.  Jag korar en plantering som idag är mycket långt från den rabatt jag anlade för 8-9 år sedan. Självsådda aklejor dominerar hassellunden på försommaren. 

 

En bild från hassellunden får bli sommarens vackraste.


Vitkantade hostan 'Patriot' förstärker det oskuldsfulla uttrycket. 


Aklejor är vackra, livskraftiga och självständiga små individer som förmedlar romantik och ett löfte om en härlig sommar. De bestämmer själva var de ska växa och hur de ska se ut. Ja, skönhet är inte bara yta, minsann.


Hade det varit det, hade jag lika gärna kunnat välja en lilja 




eller en fuchsia

 



men dessa saknar förmågan att tilltala mitt känsloregister på djupet. 

 


På bloggen 'Bland rosor och bladlöss' finns den gångna sommarens allra vackraste att beskåda.



Taggat med: 

Min oktoberträdgård

Jag är inte den som släpper taget om trädgården på hösten. Förfallet fortsätter sin stilla gång men det har jag lärt mig att leva med. Det finns godbitar kvar. Och godbitar kommer att finnas även längre fram. För det har jag tänkt på. Det kan låta drygt, men det är bara så enkelt att jag inte klarar den mörka årstiden utan naturens skönhet runtomkring mig. Så jag ser till att den finns där. 

Det är hur mycket som helst att göra så här års och dagarna blir bara kortare och kortare. På veckorna hinner jag knappt vattna krukorna som är under tak, allt ska hinnas med på helgerna. Jag röjer, flyttar runt, sätter lökar, tar upp de tröttaste dahliorna, tömmer krukor, tar hand om frösådder. Jag försöker också erövra nya jaktmarker, läs sprickor i berget. 

Men igår tog jag mig tid att gå runt med kameran och så här ser det ut just nu runtomkring i trädgården. 


Alltid lika trevligt att besöka alunrötterna

 

Klockranka kommer jag att så nästa år igen. En mycket trevlig och lättodlad klätterväxt som har älskat det varma vädret i år. Jag har hört att den klarar ett par minusgrader och i så fall kan den komma att blomma några veckor till. 

 

Till vänster gaffelolvon, flitigt formad, i lila och till höger gillenia i orange. Jag har fyra gilleniaplantor  som har växt ihop och som jag beskär till en boll efter blomningen.

  

Hydrangea paniculata 'Grandiflora'

 

Ormrot i förgrunden och till höger en nygammal rödbladig perukbuske. Den fryser tillbaka med jämna mellanrum men börjar om med rotskott.  Vid bergväggen blåbärsris.

 

Här syns samma plantering av ormrot men även planteringen framför med bl a svårdlilja och utsiktsplatsen bakom. 

  

Vingad benved framför en mossig bergvägg. 

  

Det här är min favoritplats i trädgården. I mitten växer ett bråkbladigt Hakonegräs som är ett obeskrivligt snygg växt. Närmaste grannen är en uppklippt märkbaldig fläder. 

  

Dessa kärleksört blev rådjursätna i våras. Det kan man inte tro idag.

  

Hostorna sjunger på sista versen i bladväxtrabatten. Längs fram en Acer palmatum, 'Sango kaku' som har röda grenar och kommer att fortsätta att vara ett blickfång hela vintern.


Ännu en vintergrön liten buske. Ilex x altaclerensis 'Golden King'.


På berget växer inte bara blåbärsris längre. Den gula busken längst till höger är en gulbladig  berberis. I mitten mörkbladig smällspirea. 

 

Sista rycket i dahliakrukorna. Till höger syns mjöldagg på bladen. Inom ett par veckor blir alla plantorna angripna, men det är ingen fara för knölarna. 


Avslutningsvis vill jag visa en bukett Gladiolus. Jag är förtjust i Gladilolus som snittblomma, men odlar den inte själv. Köper en bukett då och då. Den här kommer från Lidl.

 


Om man tar bort den översta knoppen på stängeln slår alla blommorna ut på en gång och inte en efter en. 


Min ljugarbänk med spaljé

Jag har alltid velat ha en grön spaljé i trädgården. I mitt barndomshem fanns flera. En, minst 15 meter lång spaljé över garageuppfarten och en fyrkantig över vår uteplats. Pappa använde vinrankor och det hängde druvor ovanför ens huvud på hösten. Det var frodigt, praktiskt, snyggt men framför allt tryggt att ha tak över huvudet även ute. 

I Sverige har vi inte lika skrikande behov av solskydd, men alla trädgårdar behöver bygga på höjden. Klätterväxter är fantastiska rumsbildare, men kan inte göra hela jobbet själv. De behöver stadiga stöd och extra omsorg med klok beskärning och uppbindning. 


Pipranka till vänster och kameleontbuske till höger

Vårt staket med odlingslådor, sittbänk, spaljé och trädäck har stått färdigt i många år men det är först i år jag tror att den rätta spaljékänslan kommer att infinna sig. Mina två spaljéväxter står i kärl och är därför mycket utsatta för både vinterkyla och sommartorka. Kameleontbusken är tre år gammal och verkar ganska tuff, men på andra sidan är jag inne på den tredje piprankan. Den nuvarande klarade den hemska vintern 2012/13 med nöd och näppe, men i år verkar den ha förstått sitt uppdrag och sköter sig exemplariskt. Så här långt i alla fall.


I odlingslådan har jag perenner, sköldpaddsört och daglilja 'Stella de Oro'.

 


Kameleontbuskens blad är gröna när de slår ut, sedan får en del av bladen vita spetsar för att så småningom skifta i rosa


Kameleontbusken kommer antagligen att behöva en mycket större kruka nästa år och så småningom kanske flytta till friland. Eller också lyckas jag med en bonsaiodling, vi får se. 

För det fall min djärva satsning på fleråriga spaljéväxter i kruka skulle misslyckas sådde jag i februari ettårig klockranka. Klockrankan var tänkt att vara reserv, men det verkar inte behövas.

De två klockrankorna som överlevde min hänsynslösa avhärdning (glömde dem en natt när temperaturen låg på nollan) får nu klättra på andra ställen. De tappade mycket i farten i början av utelivet,  men nu har de återhämtat sig.

 

Komna ur samma fröpåse. Lustigt att den ena har rödlila och den andra gröna blad

Jag har aldrig odlat klockranka förut men har förstått att det är svårt att få dem att blomma. Bladen är dock väldigt fina och det är roligt att testa en ettårig klätterväxt någon gång.