Vinterfin trädgård ligger mig varmt om hjärtat och nu är det läge att avhandla växter som är värdefulla i sammanhanget. Buskar som inte ändrar skepnad genom årstiderna kan uppfattas som enahanda, men i novemberdimman är man evigt tacksam för att man har dem. 

Lagerhägg är en trevlig vinterväxt som enligt min mening inte används i den utsträckning som den förtjänar. Det kan till viss del bero på att de flesta tror sig veta att den är dåligt härdig men man känner inte till att den bryter utmärkt på gamla ved likt idegran eller rhododendron. 

Man ska inte fästa allt för stor vikt vid härdigheten.  Det är inte hela världen om lagerhäggen fryser tillbaka, det är bara klippa bort de skadade grenarna, den kommer igen och blir snyggare än någonsin. Det är inte kylan som skadar lagehäggen i första hand utan vårsolen. För att minimera skaderiskerna kan man försöka plantera sin lagerhägg i norr, dit vårsolen inte når, alternativt skydda den med säckväv eller liknande. Skulle det ändå bli bruna blad är det bara att klippa. Jag har sett helt tillbakaklippt lagerhägg utan ett enda blad kvar att komma igen. 

 

En tilltufsad planta, vid namn Etna, på vårkanten. 

 

 

 
Och samma planta idag. 


Lagerhäggens egenskap att bryta på gamla ved ger också möjlighet att bestämma form och storlek på sin planta. Det är mycket viktigt, eftersom vi talar om en yvig buske som inte har särskilt mycket medfödd känsla för att hålla figuren. 

 

En Otto Luyken iklämd mellan bambun

 

En fröplanta som står utanför tomtgränsen och som jag började stamma upp för ca 6-7 år sedan. 

 

Jag skulle gärna testa några andra namnsorter än Etna och Otto Luyken, men jag ser sällan lagerhägg på plantskolan. 

Någon som har erfarenhet av andra  sorter?