Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Välkommen! 

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se

Öppet för besökare efter överenskommelse 


 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg taggade med Malus domestica Greencats

Tillbaka till bloggens startsida

Höstens prydnadsbär

Jag kan nog säga att höst och vinter i trädgården är lite av mina  specialintressen. Jag är i alla fall INTE intresserad av att stänga ner trädgården i oktober, jag vill fortsätta att njuta av min utemiljö och ta hand om mina växter. 

I många år har jag varit insnöad på vackra höstfärger och vintergrönt,  men missat lite att det även finns vackra bär att njuta av. Så här års dyker det upp en del bilder på bloggar på rönnar med rosa bär och en del annat vackert och åtråvärt, medan jag för egen del kan notera att jag inte har så mycket att bidra med. 


Malus Golden Hornet är ett reafynd från förra året. Liten och klen än så länge (har redan tappat bladen), men har levererat frukt! Jag har det på känn att prydnadsaplar är underskattade. 

 


Malus toringo var sergeantii har blommat frenetiskt och fått massor med frukt, men de sitter inte kvar särskilt länge, tyvärr. Bilden på mitt spaljerade exemplar är några veckor gammal. 

 


Annat är det med Sorbus koehneana (eller frutescens?) som behålller sina bär en bra bit in på vintern. Den har visat prov på enastående tålamod mot torka i år och går att finna som ympat träd och som flerstammig buske. Verkar gå under svenska namnet pärlrönn. 

 


Min nya inramningshäck av taxus cuspidata verkar kunna bli en riktig höjdare på bärfronten. Dock har inte alla plantor bär  ännu. 


En helt annan sorts prydnad blir riktiga äpplen på pelarträd, Malus domestica 'Greencats'. Inga supergoda äpplen, men jag som främst odlar prydnadsväxter är mäkta stolt ändå. Det känns vettigt att odla ätbart. 

 


Så jag har gått och köpt en till, 'Suncats', som får röda frukter. Här provisoriskt planterad i kruka i väntan på att fast boplats trollas fram. 


Annat jag har testat och misslyckats med är glasbärsbusken, Callicarpa 'Profusion', som inhandlades för tre somrar sedan. Den har fått den bästa tänkbara placeringen i min trädgård, blommat rikligt men har endast levererat några få, knappt synliga bär. Med tanke på att vädret denna varma och långa sommar borde varit idealiskt, deporterade jag den till en avlägsen plats förra helgen. Då dennes enda prydnadsvärde är bären tycker jag inte att den förtjänar en förnäm placering.

Nu åtrår jag istället sötrönnar som jag nyligen upptäckt genom en trädgårdsvän, men de är svåra att hitta i handeln.  

Det tog 10 år

Det krävdes  10 år av trädgårderarande för mig för att plantera fruktträd. Min satsning på ätbart har hittills mest resulterat i jordgubbar, bärbuskar och potatis men i den gångna helgen slog jag till och investerade i äppelträd. Och om jag ändå var i farten planterade jag två stycken. 

Som alltid drar det ena med det andra. Bästa platsen att plantera åtminstone det ena trädet på var förståss den öppna gräsmattan. Och ska man gräva där måste man lösa övergången mellan trädets territorium och gräset. 

Jag brukar normalt använda mig av en metallkant som heter Ever Edge, men den är lite för styv för att böja till en så liten cirkel som ett pelarträd behöver. Efter några minuters googlande fann jag en kant som jag inte kände till sedan tidigare, en produkt bestående av återvunnet kompositmaterial. Utseendet är tilltalande och den enda funktion som jag förväntar mig, att den ska hålla gräsmattan borta från trädet, verkar inte bli några problem, trots att den är endast 9 cm bred.

 

Gardening Edge, tror jag namnet var. Man kapar till rätt längd med såg. 6 st fästpinnar av metall ingår. 

 

före


efter

Och vad tyckte jag om den här kanten då? 

Jo, den är kraftig, 2-3 mm tjock men är ändå lätt att arbeta med. Jag skulle inte använda den på det sätt som den presenteras på förpackningen, dvs  ovan jord, eftersom gräset sticker då innanför på nolltid. Men som nergrävd spärr är den rejäl med en ovansida som tål att synas. Hela kanten är snygg, ska jag säga, inte plastig utan träimitation. Om den också fanns i bredare variant, ca 15 cm, skulle jag mycket väl kunna tänka mig att använda den till mina upphöjda rabatter där jag tillämpar dikeskant idag. 


Biten som blev över grävde jag ner runt en liten rabatt där en Miscantus sinensis 'Melapartus' håller på att resa sig


Kanten  finns i två färger, svart och sandfärgad på Rusta, av alla ställen. Ordinarie pris är 149 kr för 5 meter. (Fast jag betalade 99 kr som ska ha varit ett tillfälligt erbjudande.) Mycket bra pris jämfört med plåtkanter, men även de fula (ofta illgröna!!??) vågiga plastkanterna, som vår högst älskade 😝 Plantagen vill att vi ska förfula våra trädgårdar med, är dyrare! 
 
Nåväl. Det här inlägget skulle ju också handla om fruktträd.

Ue
Det ska bli spännande att se om det här smala pelarträdet (Malus domestica Greencats) kan hålla sig smal på egen hand och producera frukt samtidigt, som utlovat. 


Mitt andra fruktträd blev ett spaljéäpple vid namn Mio. Den ska få en spaljé av armeringsjärn så småningom, är tanken.

Blommor finns, som synes, på båda. Frågan är om de orkar med resor, nytt hem och produktion samtidigt. Tveksamt och kanske ej heller önskvärt. Det är rötter vi behöver i första hand.