Det krävdes 10 år av trädgårderarande för mig för att plantera fruktträd. Min satsning på ätbart har hittills mest resulterat i jordgubbar, bärbuskar och potatis men i den gångna helgen slog jag till och investerade i äppelträd. Och om jag ändå var i farten planterade jag två stycken.
Som alltid drar det ena med det andra. Bästa platsen att plantera åtminstone det ena trädet på var förståss den öppna gräsmattan. Och ska man gräva där måste man lösa övergången mellan trädets territorium och gräset.
Jag brukar normalt använda mig av en metallkant som heter Ever Edge, men den är lite för styv för att böja till en så liten cirkel som ett pelarträd behöver. Efter några minuters googlande fann jag en kant som jag inte kände till sedan tidigare, en produkt bestående av återvunnet kompositmaterial. Utseendet är tilltalande och den enda funktion som jag förväntar mig, att den ska hålla gräsmattan borta från trädet, verkar inte bli några problem, trots att den är endast 9 cm bred.
Gardening Edge, tror jag namnet var. Man kapar till rätt längd med såg. 6 st fästpinnar av metall ingår.
före
efter
Och vad tyckte jag om den här kanten då?
Jo, den är kraftig, 2-3 mm tjock men är ändå lätt att arbeta med. Jag skulle inte använda den på det sätt som den presenteras på förpackningen, dvs ovan jord, eftersom gräset sticker då innanför på nolltid. Men som nergrävd spärr är den rejäl med en ovansida som tål att synas. Hela kanten är snygg, ska jag säga, inte plastig utan träimitation. Om den också fanns i bredare variant, ca 15 cm, skulle jag mycket väl kunna tänka mig att använda den till mina upphöjda rabatter där jag tillämpar dikeskant idag.
Biten som blev över grävde jag ner runt en liten rabatt där en Miscantus sinensis 'Melapartus' håller på att resa sig
Kanten finns i två färger, svart och sandfärgad på Rusta, av alla ställen. Ordinarie pris är 149 kr för 5 meter. (Fast jag betalade 99 kr som ska ha varit ett tillfälligt erbjudande.) Mycket bra pris jämfört med plåtkanter, men även de fula (ofta illgröna!!??) vågiga plastkanterna, som vår högst älskade 😝 Plantagen vill att vi ska förfula våra trädgårdar med, är dyrare!
Nåväl. Det här inlägget skulle ju också handla om fruktträd.

Det ska bli spännande att se om det här smala pelarträdet (Malus domestica Greencats) kan hålla sig smal på egen hand och producera frukt samtidigt, som utlovat.
Mitt andra fruktträd blev ett spaljéäpple vid namn Mio. Den ska få en spaljé av armeringsjärn så småningom, är tanken.
Blommor finns, som synes, på båda. Frågan är om de orkar med resor, nytt hem och produktion samtidigt. Tveksamt och kanske ej heller önskvärt. Det är rötter vi behöver i första hand.
5 kommentarer | Skriv en kommentar