I år känns våren som en evighet. Klart bättre än en vinterevighet, men min längtan efter vissa värmeälskande växter gör att jag upplever denna kalla vår som lite tjatig. Favotiter som judasträdet, ginkon, kopparlönnen, robinian och perukbusken har inte slagit ut ännu och jag går och väntar otåligt. 

En av fördelarna med denna kyliga vår är dock att man hinner lära känna sin vårträdgård lite bättre. 

Under en utav gårdagens många rundor i trädgården la jag märke till flera mycket bra sorter av rams som jag tycker är värda att uppmärksamma. Inga okända rariteter direkt, men ändå lite vid kanten av de vanliga plantskolorna vanliga sortiment. Botaniskt tillhör de inte samma släkte men har en del gemensamma nämnare, såsom lundkaraktär, utbredningsförmåga och siluett, förutom det svenska namnet. 

Jäteramsen finns ofta i överflöd i gamla trädgårdar, den är livskraftig och bildar stora bestånd. Om förutsättningarna är de rätta, dvs fukt och skugga finnes,  håller den sig snygg igenom hela säsongen. Hos mig växer jätteramsen i karantän, omgiven av berg.

En mycket vacker siluett, rak och mjuk på samma gång

 

Blomknopparna hänger som små pärlor under bladen 

 

En variegerad sort som jag oerfaret planterade i rabatt. Å andra sidan är det inte hela världen om så här vackra stjälkar sticker upp här där. 


En annan rams, småramsen (polygonatum humile) är betydligt mindre än sin storvuxna släkting, endast dryga 10 cm hög. I mitt tycke är den snyggare än andra jämförbara marktäckare, som t ex den  ofta omhuldade myskmandran. 

Småramsen bildar täta mattor. Här har de inte vecklat ut sina blad till fullo ännu.

 

Samma vita pärlor även på smårams


Tyvärr har jag ingen bra bild på en vinterramsen som är, som namnet antyder, vintergrön. Storleksmässigt är den halvvägs mellan de två tidigare och har lite styvare, tjockare bladverk. Konstigt nog är den också den sort som blir mest angripen av sniglar och snäckor. 


Vinterrams, Disporopsis pernyi


En nytt tillskott till ramssamlingen hittade jag på växtmarknad häromveckan. Den tillhör inte heller Polygonatum släktet, men kallas vipprams på svenska och påminner  om de andra. Blomman sitter dock samlade i vippor på stjälkens topp. Jag har ännu inte hittat någon bra växtplats för min nya lilla planta som tydligen ska växa till ett 60-80 cm högt, buskliknande bestånd. 


Mianthemum racemocum, vipprams


Behöver man pålitliga bakgrundsväxter till sin skuggplantering, under träd och andra solfattiga partier kan dessa rams vara stiliga alternativ.