Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg taggade med Montbretia

Tillbaka till bloggens startsida

Hatkärlek

Hatkärlek, det är vad jag känner för Crocosmia 'Lucifer'. 


Den 8 augusti har de redan blommat i ca tre veckor. Lång blomning, snyggt bladvärk, elaganta blommor som blir till dekorativa fröställningar.

Jag minns inte längre var och hur jag fick tag i de första lökarna, men jag kommer ihåg att jag hade en idé som gick ut på att plantera in några sommarblommande uppropstecken lite varstans en befintlig rabatt. Den tanken gav jag dock upp för länge sedan, eftersom den tomteröda färgen är oerhört svårsmäld på sommaren i mina ögon. Jag stod inte ut med alla färgkrockar och numera har jag crocosmialökarna samlade på samma ställe. 

Jag minns också ihåg min oro över att jag hade gjort en vågad investering eftersom Montbretian, som den också heter, uppgavs vara dålig på att klara våra vintrar.

Efter snart 10 år kan jag bestämt avfärda farhågorna kring denna sydafrikanska skönhets härdighet i zon 2. På västkusten är den härdig i allra högsta grad. Och lite till. 

Vinterförvaring har aldrig varit aktuell och djupt planterad (15 cm) i väldränerad jord  har den klarat tuffa vintrar helt utan täckning. Lökarna vaknar sent på säsongen, men skjuter sedan sina gladiolusliknande blad i höjden. Som fullvuxen kan en planta nå en höjd på 100-130 cm. 


Frösådder i rabatten där jag planterade mina första lökar för ca 10 år sedan. Lökar i den storleken blommar inte ännu.

 

Men det gör de större lökarna till vänster.

Kritisk är jag även till rekommendationen om placering i full sol. Jag har mitt bestånd  i österläge och 5 timmars sol har visat sig fullt tillräcklig. 

Min avoghet till Lucifer beror på, förutom kulören, att dess förökningsförmåga ligger i nivå med daggkåpans och fingerborgsblommans, nästan. Eftersom jag har varit förtjust i fröställningarna, behöll jag dem över vintern och det skulle jag inte gjort. Nu har jag små gräsliknande fröplantor, om inte överallt, men i de rabatter där jag har experimenterat. 

Men historian är inte slut än. 

Jag läser i en engelsk trädgårdstidning att det finns ca 150 namnsorter av crocosmia registrerade! Vem kunde ana det? 

De skiljer sig i färg, höjd och alldeles säkert även i livskraftighet (etableringsstid, härdighet, förmåga att bilda nya lökar) Jag är helt klart lite nyfiken på gula och orange sorter och de får gärna vara lite lägre och klenare. 

Någon med erfarenhet? 

Taggat med: 

,

Uttrymme för förenklingar

Fullt medveten om de stora penseldragens avgörande betydelse för trädgårdens estetik har jag förblivit en växtsamlare. Från allra första början har jag vetat att man ska satsa på många exemplar av några få sorter, att storheten ligger i begränsningen och allt vad råden heter, men jag har inte känt mig bekväm med den praktiska tillämpningen. 

Detta berodde på att jag saknade erfarenhet om de enskilda växterna.



Tänk om trendiga stäppsalvian inte trivs på vår halvskuggiga bergstomt. Lite tråkigt att upptäcka det efter att man har köpt på sig och planterat 50 plantor. Och hur sjutton kan jag veta om irisen behagar blomma i vår lerfattiga jord utan att ha testat det först. Inte lägger jag ut 800 kr på 10 plantor för den där masseffekten utan att vara säker på att det funkar. Om ens då. 

Nej. Jag skulle testa många olika sorter först, välja ut och föröka de bästa på egen hand sedan. Så tänkte jag. 

 

 
Gräs funkar fint i alla sammanhang. Invasiva randgräset till höger lever på minimal jord, hålls i karantän i form av en bergskeva och nu har valt att klättra på berget. 


Nu, när  jag bättre vet vad som funkar och vad jag gillar, har jag svårt att ångra mitt tillvägagångssätt, men kan inte påstå att jag är supernöjd med resultatet. 

Tomteröda Montbretian till exempel är en supersnygg växt med snygga proportioner mellan fina blad och sofistikerad blomma, den är långt härdigare än det uppges i litteraturen, saknar skadegörare, relativt torktålig och sköter sig själv. 

Men Gud, så svårplacerad! Och slänga, det finns inte på kartan. 

 

Det kommer att bli supersnygga fröställningar av dessa läckra blommor


Till  och med i min röriga perennrabatt sticker Montbretian ut som en rymdvarelse

Å andra sedan ser det friskt och frodigt ut och det är väl det viktigaste

 


Hm. Färgstämt är inte mitt signum. Men bättre kan jag bli. Frågan är hur. 

Taggat med: