Det gick upp för mig häromdagen att jag har en hel samling av salix. Det var inte någon medveten satsning utan mer ett resultat av spontana inköp av tåliga buskar. Salix kan vara väldigt olika, men alla är mycket medgörliga. 


Litet rödvide, Salix Purpurea 'Nana' är favorit nr 1. Fluffig och älskar att "gå hos frissan".

 

Salix lanata, ullvide är en ny bekantskap och den enda erfarenheten hittills är att den är älskad av sniglar. Jag har den i kruka, ändå hittar snigelbarnen dit. Men den ska vara extremt härdig och klarar kruktillvaron året runt. Sen i utsprånget. 

 

Snygg.

  

Lik, men betydligt mindre än ullvide är salix boydii, styvervide. Växer långsamt, för att inte säga ingenting. 

 

Små, små gråludna, runda blad.

Salix sachalinensis 'Golden Sunshine' står nog lite väl torrt för att den ska komma till sin rätta, men jag ville placera den mot mörk bakgrund, så den för anpassa sig.

 

Ingen märkvärdig form på bladen,men färgen håller sig över hela säsongen. Grönskar tidigt på säsongen. 

  

Salix Helvetica, alpvide. Inköpt för formklippning. 


Och en bästsäljare. Så nära vita blad man kan komma har salix integra 'Hakuro Nishiki', japansk dvärgpil.

 

Ympade, uppstammade exemplar finns i många trädgårdar i landets södra del. Min planta är gammal, kort i växten och hålls kompakt. 

 

Jag har nu också skaffat mig ett exemplar i buskformat. Zonangivelen är en etta, men hos mig  i zon två klarar den sig helt utan frostskador. Vågar dock inte experimentera med att ha den kruka över vintern, så den kommer att planteras i rabatt så fort jag hittar den ultimata platsen. 

 

Rosmarinvide kallas denna glesa, sirliga variant med silvriga, lansettlika blad. Salix repens Rosmarinifolia är snyggare i verkligheten än på denna bild. Det är lite medelhavskänsla över den.

Dessutom är grenarna rödaktiga som ger en fin kontrast. Värdefullt även vintertid. 

Ingen av mina salix är särskilt anmärkningsvärd, men de är snälla, toleranta och billiga i inköp. Flera är tacksamma beskärningsobjekt och att själv få bestämma form och storlek är aldrig fel. 

Det finns säkert många fler roliga sorter, bl a en med vridna blad, som jag har sett hos trädgårdsvännen Marie-Louise, men som jag tappat namnet på. Så samlandet fortsätter.