Planering inför den kommande säsongen pågår alldeles säkert på många soffor just nu och jag tänkte därför samla mina erfarenheter om några lättillgängliga och lättodlade vedartade favoriter. 

Fläder associerar de flesta med dess underbart smakande saft i första hand.  

För egen del odlar jag fläder mest för prydnadsvärdets skull, även om det händer att jag gör saft då och då. Skönhet och nytta i förening är inte fel.


Snyggast av alla är Sambucus nigra  'Black Lace'


De rosa klasarna ger rosa saft, sägs det. Jag själv har inte hjärta att plocka dessa skönheter. Det blir svarta bär av dem så småningom. 

 


Plocka och sylta eller låt fåglarna bli mätta. Bilden föreställer en vanlig grönbladig fläderbuske och inte den föregående med flikiga, mörka blad.


Black Tower ska vara smal och uppåtväxande. I mitt fall har rådjuret varit framme och brutit av toppar som har då förgrenat sig. Även den har rosa blomställningar. 


En bebis från förra året av namnsorten 'Sutherland Gold'. En utav de vackraste buskarna, alla kategorier, om den trivs. Jag kommer att bli förkrossad om den inte klarar vintern. Den var sen med avhärdningen, så jag är orolig. 


De mörkbladiga flädersorterna har jag flerig erfarenhet av och kan intyga deras goda härdighet och torktålighet. Den gulbladiga varianten kan brännas i full sol, har jag sett på Botaniska och ska vara med fuktighetskrävande. 

Black Lace är beskärningsvänlig och lätt att forma till en graciös, överhängande buske, medan Black Tower vågar  jag inte röra för mycket eftersom jag vill gärna ha en smal pelare. Den är inte lika snabbväxande som flikbladiga Black Lace. 

Det sägs att fläder kan dö plötsligt och jag har också hört att de inte blir särskilt gamla.

  

Jag har dock hittat en bild på ett gammalt  exemplar som har formats till träd. Bilden är tagen 2013 i Göran Rosanders trägård i Onsala.