Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg taggade med Trädgårdsbelysning

Tillbaka till bloggens startsida

Fortfarande mörkt

Trettondagshelgen tillägnades Trädgårdsamatörernas vinterfest i Varberg, en mycket trevlig tillställning med föreläsningar och middag i trevliga trädgårdsmänniskor sällskap. 

En föreläsning (av Lars-Johan Svanström, som till vardags driver underbara Träslövs Trädgård i Varberg) handlade om konsten att belysa utemiljön. Det visades både lyckade och misslyckade försök på att åstadkomma stämning i det svenska höst- och vintermörkret, vilket var mycket lärorikt.

Som ägare till ett hus på en återvändsgränd och granne till berg och skog har jag i flera år försökt muta det kompakta mörkret som härskar hos oss i åtminstone två vädersträck. Efter att ha lyssnat på Lars-Johan känns det som att jag börjar begripa varför jag aldrig har varit riktigt nöjd med resultatet. 

Objekt att belysa finns det gott om i alla fall. Som berget på första bilden.

Här har jag en LED-spot på 10 watt riktad på berget. Felet är för stora kontraster (bläcksvart runt omkring) som skapar obehagskänsla

 

Här en till 10 wattare. Något bättre resultat, men fortfarande för skarpa kanter.


Trolskt

 

Hyfsad ljusspridning med två spottar som är dolda.

 

Tacksammast av alla mina träd att belysa är gaffelolvonet som har snygg grensättning och läckra knoppar.

 

Björkstammarn är att givet objekt, men det krävs mycket ljusstyrka för att nå tillräckligt högt upp.

 

Gamla flerstammiga syrenen utgör utsikten från vargdagsrummet. Jag har hängt glaskulor i den.

 

Det här är en rosmarinvide framför ett tråkigt plank. Den här lilla busken hade rött grenverk förra året och jag vet inte varför den inte är helröd längre. Det verkar som att det är den gamla veden som är röd och jag har nog klippt den för mycket och för sent. 

 

Grenverk som skiftar i grönt på Acer shirasawanum. (Här hänger det också något, ser jag, men det ska bort.)

 

På denna bild kan man se betydelsen av att inte ha alltför skarpa kontraster, det blir snällare mot ögat.

Hemligheterna bakom en lyckad ljussättning verkar vara många, även om man bortser från de rent tekniska detaljerna.  Här följer några:

1. Avskärma ljuskällan, man ska inte se den. 

2. Jämnt ljusflöde. Låt inte någon ljuskälla ta över. 

3. Det är ljusets spridning man ska tänka på och inte hur snygg armaturen är. (Hm....)

4. Flera svagare ljuskällor på samma objekt ger många gånger bättre effekt än en stark.

5. För stora kontraster kan skapa obehagskänsla.

6. Små utspridda ljuspunkter är svårfattbart för hjärnan.

7.  Lågt satta ljuspunkter skapar stämning.

8. Mixa närliggande färgtoner med hjälp av färgfilter (som bara tejpas på ljuskällan)


Många drar sig för att i efterhand gräva ner elledningar, även jag. 

Vi lägger ut vår belysning först i november när löven är krattade och gräset inte behöver klippas längre. Jag försöker ha sladdarna i dikeskanter som jag har runt mina rabatter och har aldrig upplevt snubblandet, som många är oroliga för, som ett problem. Fördelen är flexibiliteten, jag flyttar om lamporna då och då. 

Avslutningsvis en reflektion över det svåra med att fotografera i mörker. 

Jag upplever att verkligheten är mycket mer förlåtande än bilderna. Belysning som inte alls fungerar på bild kan mycket väl fungera i verkligheten. Praktiska överväganden får gå före estetiken ibland. 

Taggat med: 

Fotolektion - trädgårdsbelysning

Varje höst och vinter tänker jag att det vore kul att föreviga vår trädgårds stämning nattetid. Jag tycker att den är lite speciell, utan att riktigt kunna förklara varför. En bidragande orsak är säkert berget och den mörka tallskogen men också Ruddalens idrottsanläggning någon km bort, vars starka reflektorer belyser horisonten på ett subtilt sätt. 

Nu har jag äntligen en kamera som ska klara av mörka förhållanden, så igår studsade jag ut i nysnön i högsta hugg för att pröva vingarna. Jag använde det förinställda nattprogrammet och i brist på stativ la jag armbågarna på knäna för att undvika skakningar så långt som möjligt. Men nu är det på det viset att jag inte riktigt har kunskap att betygsätta bilderna. Vad ska jag tycka? Är de för mörka? Ska mer ljus in i kameran? Den automatiskt anpassade slutartiden kändes som smärre evighet, så man kanske inte kommer särskilt mycket längre utan stativ. Vad ska jag tänka på nästa gång? Är det någon som orkar engagera sig i mina fotostudier?

En japansk lön under björkarna

 

Ruddalens motljus  hjälper till

 

Syrenen gör sig riktigt bra i sin nattbelysning, åtminstone i verkligheten

 


Bakom sockertopparna är det gatubelysningen som lyser upp. (Vildskottet på granen i mitten ska nog ändå bort snart. Som liten tyckte jag den var söt och busig, men nu har det blivit för stort.)

Vinterbelysningens dominerade inslag, billiga flaggstångsbelysningen från Rusta plockades ner i helgen. Den har genomlidit sin första, tämligen blåsiga säsong. Två gånger har den rasat ner, båda gångerna beroende av en för vek ring vars uppgift är att samla ihop slingorna högst upp.  Slingorna har dock aldrig gått av eller slocknat. De trasslar in sig i varandra något kupiöst och det är ett tidskrävande pyssel att lägga dem till rätta, klä dig varmt.

Det som inte heller håller måttet är fästena. En vindpust och så flyger hela härligheten upp ur backen, dinglar i luften och fastnar i växtligheten runtomkring. Min man har lovat att till nästa jul tillverka en ring av metall, som inte brister och kraftigare, framför allt tyngre fästen.  Om det blir gjort, återstår att se. När backen väl frusit till stärktes konstruktionen något. 

Slutbetyget måste ändå bli att fördelarna överväger. Bristerna går att åtgärda på ett relativt smidigt sätt och då, även sett till konkurrenternas priser, är Rustas produkt ok. Kanske inte helt ok, men ok. Ps. En timer är ett måste. 



Fyndiga pynt


Anja har lagt ut bilder på sin fantastiska uteplats på sin blogg, missa inte den, klickbar länk finns i sidopanelen. Jag besökte hennes trädgård i somras och jag kan garantera att hennes uterum är lika mysigt live som på bilder. Adventsinredningen är helt underbar. Jag har i min kommentar till inlägget kallat Anja för Sveriges okrönta utepyntdrottning. Möjligen är det Anna Vattenkanna som kan utmana henne om den  - i mina ögon mycket åtråvärda – titel. (Jag vill bara vara lite slagkraftig i mina uttryck, egentligen är jag emot titlar och tävlingar och förlåt alla andra vars blogg jag ännu inte hittat). Jag väntar med spänning på Annas adventspynt. Hon har inte varit aktiv på sin blogg de senaste veckorna vilket jag hoppas beror på självvalt och välförtjänt vila och inte några elaka yttre omständigheter.

Själv har jag en passionerad relation till trädgårdspynt som jag också redogjort för i en intervju i AoT. I nummer 13 kunde ni läsa vad jag tycker om pynt och eftersom jag är upphovskvinna till texten, citerar jag den nedan, så det inte råder några tveksamheter kring min ståndpunkt i detta fantastiskt roliga ämne.

Artikel i Allt om trädgård i slutet av augusti i år

"Trädgårdspynt är ett omstritt kapitel bland trädgårdsvänner men för egen del är tycker jag inte att hemkänslan infinner sig utan dessa. Möbler är ett absolut måste om trädgården inte ska upplevas som en park. Vill man vara återhållsam kan man alltid börja med att låta snygga bruksföremål stå framme; krukor, vattenkannor, korgar med ogräs och vissna blommor, en stege lutad mot ett frukträd ger en känsla av att det händer saker i trädgården och att den är omhändertagen och älskad. Omsorgsfullt placerade prydnader kan väcka känslor och fördjupa karaktären i miljön. Lyckas man dessutom återvinna material eller förmedla humor har man tillfört en ny dimension."

Att jag älskar pynt betyder dessvärre inte att jag är särskilt pyntig av mig. Jag vaknar ofta sent (typ som nu, det är första advent i helgen, jösses!), jag förlägger mina prylar, har dålig finmotorik och ännu sämre tålamod. Höstpyntet hoppar jag alltid över eftersom jag oftast lägger ner hela min själ på sommarpynt och då har jag inte hjärta att bara blåsa ut allt till förmån av ljung och silverek. Mina dahlior och fuchsior brukar prunka en bra bit in på hösten, det får räcka. Men nu  - natten till förrigår  - har mina fuchsior frusit, så trappan vid ingången  ser ”kom och hjälp mig ” ut och loungen är skräpig och kal.

Säsongens "pynta trädgården" - projekt gick ut på att vi har skaffat flaggstångbelysning. Efter en inköpsresa till Rusta och några timmars trixande med alla lååånga slingor som hela tiden trasslade in sig i varandra var spektaklet upphissat och klart. Såå mycket bättre än förväntat! Det blev en fantastisk rumskänsla. För första gången under alla år så uppskattar jag flaggstången, som jag annars inte är så glad i. Under ljustältet råkar jag ha min vintergröna plantering med barrväxter, ljung och lite annat smått som får strålkastarljus över sig för 44 W (LED, så klart). Jag är sååå nöjd. 

Svårt att återge känslan av ett ljustält

I gryningen 

Planteringen under ljustältet


Officiell tändning först på söndag, min man tillåter ingen fusk.

Tack för idag! Jag får åka till jobbet nu.